Det hade så när hänt
att min mor hade gift sig
med Zbigniew B. från Dunska Wola.
Och hade de fått en dotter vore jag inte hon.
Kanske en med bättre minne för ansikten och namn,
och för en melodi hon hört en enda gång.
En som ofelbart vet vilken fågel som är vilken.
Med högsta betyg i fysik och kemi
och något sämre i polska,
men en som i smyg skriver dikter
som direkt är mer spännande än mina.
Det hade så när hänt
att min far på samma gång hade gift sig
med Jadwiga R. från Zakopane.
Och hade de fått en dotter vore jag inte hon.
Kanske en som mer envist får sin vilja igenom.
En som orädd hoppar i djupt vatten.
Som låter sig dras med av kollektiva känslor.
Ideligen sedd på flera ställen på en gång,
dock sällan med en bok, oftare på gården
där hon sparkar fotboll med pojkarna.
Kanske skulle de båda rentav ha mötts
i samma skola och samma klass.
Men ett syskonpar är de inte,
inte minsta släktskap.
Och på klassfotot står de långt från varandra.
Flickor, kom och ställ er här
– skulle fotografen ha ropat –
de minsta längst fram, de längsta bakom.
Och le nu riktigt vackert, när jag ger tecken.
Fast räkna efter ordentligt –
är allihopa här?
– Javisst, allihop.
